Vanliga frågor
Sjuksköterskor
Vad är skillnaden mellan opioider och opiater?
Opioider är ett samlingsnamn för samtliga ämnen som fäster till opiatreceptorerna i hjärnan och ger likartade medicinska effekter. Det innefattar både kroppsegna och kemiskt framställda substanser, som till exempel heroin, morfin och kodein. Namnet kommer från opiater, som förekommer naturligt i opiumvallmo. Det är enbart ämnena från vallmon som heter opiater, övriga är opioider.
Är beroende en sjukdom?
Ja, synsättet har ändrats och beroendet ses idag som en sjukdom. Opioidberoende beskrivs ofta som en hjärnsjukdom med effekter på beteendet. Studier av hjärnans neurobiologi har bekräftat att sjukdomen är biologiskt orsakad, vilket i sin tur ger upphov ett specifikt beteendemönster.1 Dessa förändringar gör det mycket svårt att avbryta missbruket utan substitutionsbehandling.
1 Kosten TR, et al. The neurobiology of opioid dependence: implications for treatment. NIDA Science & Practice Perspectives. 2002; 13-20
Hur skiljer sig Suboxone från andra opioider?
Det verksamma ämnet buprenorfin är en partiell opioidagonist/antagonist, till skillnad från vissa andra opioider (t ex heroin och morfin) som är fulla agonister. En partiell agonist ger en begränsad ruseffekt, fulla agonister ger maximal effekt. Buprenorfin dämpar abstinensbesvär och drogsug och har endast en liten negativ verkan på andningen. Suboxone innehåller, förutom buprenorfin, även naloxon vilket gör att det ger en mycket liten och fördröjd ruseffekt när det missbrukas som intravenös injektion.
Behandlingen med Suboxone - är inte det bara ett byte av beroendepreparat?
Suboxone möjliggör medicinsk behandling av opioidberoende. Det minskar abstinensbesvären och "craving" (drogsuget), vilket underlättar för patienten att avhålla sig från droger. Den medicinska behandlingen vid opioidberoende kan jämföras med den medicinska behandlingen vid t ex diabetes, som - i likhet med opioidberoende - är en kronisk sjukdom.
Vilka risker finns med Suboxone?
Det finns risker med all medicinsk behandling. De vanligaste rapporterade biverkningarna med Suboxone är de som är relaterade till abstinenssymtom, som buksmärta, diarré, muskelvärk, ångest, sömnproblem och svettningar.
Leversjukdom har setts hos patienter som behandlas med Suboxone. Dessa patienter har i många fall haft en underliggande leverskada och/eller -sjukdom som antas bidra till uppkomsten av leversjukdom. Några dödsfall på grund av andningsdepression har rapporterats, i synnerhet när buprenorfin användes i kombination med bensodiazepiner eller när buprenorfin inte användes enligt ordination. Tillsatsämnet naloxon i Suboxone minskar risken för ett intravenöst missbruk.
I detta stycke har vi enbart tagit upp ett fåtal. För en fullständig information hänvisar vi till produktresumén på www.fass.se.
Vilka råd kan jag ge patienterna när de ska ta sin tablett?
Suboxone är en så kallad resoriblett, en tablett som ska smälta i munnen under tungan. Det tar ca 10 minuter och under tiden ska patienten inte dricka eller äta. Det är viktigt att patienten inte tuggar eller sväljer tabletten innan den blivit fullständigt upplöst. Upplösningen kan gå snabbare om patienten är fuktig i munnen. Att dricka något innan kan vara ett bra tips. Är det något särskilt jag - som sjuksköterska - ska tänka på? Det är viktigt att man ser till att tabletten verkligen läggs under tungan så risken för felaktigheter minimeras.
